Xboxlife Sverige - Battlestations: Pacific

18. juni 2009 15:55 | Kommentarer (0) | Simon Liedgren

Sjöslagen under andra världskriget blev slutet på en lång era av "riktiga" sjöslag. Massiva formationer av fartyg, som kom så nära varandra att de ibland hamnade i närkamper med fienden. Stillahavsoperationerna under andra världskriget bjöd på några dräpande sjöslag, men som också var mer rättvisa. Krig är en grym sak, och ord som ”fascinerande” måste därför användas med försiktighet. Men där fartygen i dagens krigszoner sänks av motståndare de aldrig ens kom att se på horisonten, på grund av avancerade radar-och robotsystem, så det var ändå något mer charm i krig, där man såg sina fiender i ögonen och riktade sina kanoner mot dem och sköt tills man själv eller fienden gick till botten.

Battlestations Pacific fortsätter där Midway slutade. Om du gillade Midway kommer du att älska Pacific, för alla gamla inslag har gjorts bättre och det finns även ett antal nya element i spelet. Än en gång lägger spelet fokus på kriget på vatten, i luften och under vatten. I två separata kampanjer där du spelar som amerikanerna eller japanerna får du styra mer än 100 olika typer av flygplan, fartyg och U-båtar. Eidos Hungary levererar ett spel som i vacker harmoni balanserar action och strategi.

Som nämnts kan du spela två olika kampanjer. Den amerikanska kampanjen, med undantag för ett fåtal justeringar, är historiskt korrekt medan Japankampanjen fungerar som en slags "tänk om"-kampanj. Kampanjerna varar runt 20 timmar styck, och med massor av variation och sekundära och dolda mål, finns det massor av genomspelningsvärde att hämta. Du vinner medaljer i de olika valörerna brons, silver eller guld beroende på hur bra du är och ju bättre du spelar, desto mer belöningar får du, till exempel i form av mer kraftfulla fartyg och mer luftburet stöd, när du kommer till nästa uppdrag. De enskilda uppdragens längd varierar från en kvart och upp till två timmar, och med undantag för den frustration som man kan känna över att det några få gånger kan vara lite för långt emellan spelets checkpoints så flyter uppdragen på bra med ett lämpligt tempo och en bra variation i uppgifterna. Spelet kan särskilt för nya spelare verka stort och otympligt, men för att åtgärda detta har Eidos gjort den så kallade Sjökrigsskolan (Naval Academy), som det hela tiden går att söka hjälp i. Sjökrigsskolan ger råd och vägledning som backas upp av små videosekvenser. Under informationsmötet inför varje uppdrag nämns de relevanta kapitlen i Sjökrigsskolan, så det går lätt och snabbt att se över och repetera den kompetens och de färdigheter som du bör ha inför det kommande uppdraget.

När du är klar med kampanjerna kan du istället vända dig till spelets skirmish modes. Det finns 5 olika speltyper i Skirmish, nämligen "Escort", "Siege", "Competitive", "Duel" och den mest intressanta, "Island Capture". I "Island Capture" spelar man på en karta med massor av små öar. På öarna finns små hamnar och speciella punkter. När man ska inta någon av öarna kan man dra nytta av hamnarna för att få extra fartyg och att inta de speciella punkterna kan bidra till skydd mot fiendens attacker, till exempel med hjälp av artilleri. Du har under matchens gång möjlighet att komplettera din styrka med flera enheter. Dessa enheter köps in för Command Points som du tjänar under spelet. Spelets mål är att inta så mycket som möjligt eller uppnå ett visst antal poäng. I "Escort" ska du vara en eskort åt flottan eller försöka decimera och sänka flottan, beroende på vilken sida du är på. "Siege" är mycket likt "Escort", men utspelar sig ute på öarna och baserna i stället. I ”Competitive" är alla på samma sida och kämpar mot samma fiende. Ju fler fiender man besegrar, desto fler poäng tjänar man Därför är det alla mot alla, men mot samma fiende. I "Duel" spelar man en mot en.

Multiplayer-delen av spelet kan spelas av upp till 8 spelare och spelets funktioner är identiska med dem som återfinns i Skirmish Mode. Det verkar som om servrarna är relativt stabila, och därför blir det sällan problem med anslutningen till sessioner. Sammantaget finns det en otroligt hög hållbarhet i Battlestations Pacific. De två långa kampanjerna kan spelas mer än en gång och skirmish mode och multiplayer blir aldrig tråkiga.

Spelets balans mellan strategi och action är utmärkt. På översiktskartan kan du alltid se alla dina enheter och dirigera dem runt, ordna dem i formationer och tilldela dem individuella mål. När du känner för det kan du snabbt hoppa ner i tredje person, eller till och med in i cockpit på ett flygplan, och ta styra alla enheter. Styrningen på de olika enheterna är mycket bra. Speciellt styrningen av flygplanen är utmärkt. Den skall inte förväxlas med styrningen i olika flygsimulatorer, men den är fullt tillräcklig för att ge dig känslan av att du kan få flygplanen att göra precis vad du vill.

Som en utveckling från Battlestations Midway är det nu möjligt att sikta på specifika delar av din motståndares skepp. Träffa till exempel med ett väl avvägt artilleriangrepp mot motorn på skeppet, så att det inte kan röra sig längre. Därefter borde det vara lättare att få en kryssare att träffa skrovet med en torped. Eller om du kämpar mot en starkare motståndare, då kan det kanske vara fördelaktigt att köpa lite tid genom att sätta deras vapen tillfälligt ur spel. Ett minus i sammanhanget är dock att om du styr själv över dina enheter, och därefter siktar in dig på vissa delar, så fungerar det inte. Spelets AI kan enkelt attackera de enheter du beordrar den till att angripa, men den kan inte förstå att den ska sikta på specifika delar av ett fientligt fartyg. Den kommer i stället att sätta full fart mot fienden och ge sig in i en ömsesidig eldstrid tills ett av fartygen sjunker. Det kan vara frustrerande, men bör dock endast anses som ett litet minus från en recensent som i allmänhet är mycket nöjd med spelet, och själva idén är en välkommen extra aspekt till de många taktiska överväganden som en spelare kan göra.

På den grafiska sidan är Battlestations Pacific vackert. Fartyg och flygplan är autentiskt skildrade, medan landskap och miljöer ser inget annat än fantastiska ut. Vackra stillahavsöar med gröna, frodiga bergsidor är inbjudande att göra lågflygningar över och vattnet är vackert och realistiskt gjort, liksom himlen och molnen som också ser bra ut. Exempelvis moln har även en del taktisk relevans, eftersom de kan hjälpa en att ta sig närmare fientliga anläggningar utan att man blottar sig för tidigt för luftvärnseld och liknande. Graden av noggrannhet när det gäller personal på fartyg och graden av detaljer på till exempel byggnader på land är relativt liten, men det spelar ingen roll eftersom spelet tydligt tillkännager för spelaren att det är på vatten och i luft som fokus ligger. Och där har det inte sparats på läckerheterna.

På ljudsidan är röstskådespelandet hemskt. Snacket i spelet är begränsat till rösterna från de olika kommendörerna, och det är fruktansvärt. Den amerikanska befälhavaren kommer med nonchalanta och stereotypa kommentarer och den japanska befälhavaren snackar engelska med en överdriven och påtagligt japansk dialekt. Ljudet balanseras dock i sin tur av de fantastiska ljudeffekterna och ett soundtrack som är storslaget och episkt. Soundtracket varierar lite men musiken understödjer stämningen i spelet och för tankarna till klassiska soundtrack från krigsfilmer, med symfoniorkestrar som levererar patriotiska stycken, som får håret att resa sig i nacken.

Slutsatsen är att Eidos har följt upp BattleStations Midway med en förbättrad version som ger många timmars god underhållning. Det är ett strategispel med actioninslag, och spelare som gillar genren kommer att älska Pacific. Med varierat spelande och ett högt genomspelningsvärde, kryddat med vacker grafik och trevliga ljudeffekter, kommer strategispelare säkert att hitta flera timmar av god underhållning här. Och på frågan om spel om andra världskriget inte redan är uttjatade så blir svaret att det kanske de är i vissa genrer, men inte i denna.