Sedan Sega släppte första delen ur Virtua Tennis-serien till arkadhallarna i slutet på 90-talet har spelen sett praktiskt taget likadana ut. Precis som med andra sportspel är det justeringar och finputsningar som sätts i framkant före nya innovationer. Efter att ha bytt siffra mot årtal har de i samma veva bytt utvecklare av serien, Hitmaker har lämnat över stafettpinnen till Sumo Digital.
Om du har spelat Virtua Tennis 3 eller tidigare titlar vet du precis vad det handlar om, snabb arkadtennis där själen ligger i deras karriärsläge. Sumo Digital har försökt göra Virtua Tennis till något mer realistiskt än sina föregångare men lyckas inte riktigt knyta ihop säcken.
Till skillnad från World Tour i Virtua Tennis 3 är 2009-versionen uppdelad i två tourer istället för en. En amatörtour och en proffstour. Tourerna ser praktiskt taget likadana ut med skillnaden att amatörspelarna är fruktansvärt usla. Nackdelen är att du måste spela igenom amatörtouren innan du kan ta dig an den riktiga utmaningen. Du börjar som amatör i rank 100 och ska genom att vinna turneringar klättra upp på karriärstegen för att sedan gå vidare till proffstouren och i slutändan erövra den åtråvärda första platsen och anta titeln som världens bästa spelare.
Resan dit är alltså dubbelt så lång som i föregångaren. Problemet är att på grund av uselheten hos amatörmotståndarna, blir första delen av World Tour så fruktansvärt tråkig och bara en lång transportsträcka. Och eftersom man bara går upp ett par ranker för varje turnering tar det väldigt långt tid och kan dröja upp till 10 timmar innan du kommer vidare och får möta riktigt motstånd i proffstouren.
En positiv nyhet i World Tour är att Sumo har integrerat ett onlineläge i karriärsläget som gör att du kan ta med din karaktär ut på Xbox Live och möta mänskligt motstånd.
För att nå toppen måste du utvecklas och för att göra det måste du klara av minispel och träningssessioner. Men tyvärr är det inte alls lika roligt som i föregångaren, de nya minispelen som har tillkommit är inte speciellt roliga eller nytänkande, och de gamla är inte upplåsta från början. De har också ersatt det gamla utvecklingssystemet. I det gamla utvecklingssystemet fyllde du olika mätare som grundslag, smash, serve etc. När mätaren blev full gick du upp en nivå i den aktiviteten. Numera fyller du på stora block, där siffror är ett minne blott. När ett block är fyllt låser du upp en ny spelstil för din karaktär och fortsätter sedan i samma stil tills du har låst upp alla olika spelstilar. Det är inte alls samma känsla eller skrytfaktor att säga att man har låst upp spelstilen ”strong forehand” som att säga att man har nått nivå 25.
Sumo har även gjort ett par ändringar rent gameplay-mässigt. Numera kan man inte göra en djupdykning efter bollen som man kunde i 3:an, de har ersatt den rörelsen med något som kan liknas vid en ren snubbling efter bollen, vilket inte alls är lika effektivt eller graciöst. Underlagen i Virtua Tennis 2009 har dessutom för lite inverkan på spelet i sig. Bollen studsar praktiskt taget likadant på alla underlag, vilket blir tråkigt i längden.
Sumo Digital har även sänkt tempot i spelet lite grand, vilket har både för och nackdelar. Det tappar lite arkadkänslan samtidigt som det försöker lära en hur viktigt det är med placering i tennis.
De har gjort ett bra jobb med spelets onlineläge. Det är enkelt, användarvänligt och funkar bra dem gångerna man undslipper lagg. Dessvärre enligt min erfarenhet är dem gångerna alldeles för få.
Det blir genast jobbigt att spela om man slår bollen mot ena kanten som tillsynes verkar vara alldeles tom för att sedan se motståndaren hacka sig fram och faktiskt nå bollen.
Grafiken i spelet har länge sett likadan ut men något som är förvånande med årets upplaga är att Sega har gått tillbaka från förra spelets 1080p till 720p. Varför vet jag inte, det finns ingen uppenbar anledning. Som tur är flyter det på i stadiga 60 fps vilket alltid är bra.
Det kan vara svårt att som nykomlig till serien komma in och lära sig de mer avancerade slagen som droppslag och underarmsserve när spelet saknar tutorial men när man väl har lärt sig de flyter allt på klockrent.
Trots att Virtua Tennis inte har licenser för några tävlingar eller banor utan bara för kända tennisspelare lyckas de ändå lösa det med sina fyndiga påhittade namn, vilket både känns roligt och innovativt.
Trots att jag mest har klankat ner på de dåliga delarna i spelet är mina samlade intryck inte alls lika negativa. Spelet är helt ok, det finns inte mycket som slår de långa bollduellerna som uppstår mot svårare motstånd. Och kontrollen blir inte smidigare än så här med enkelheten i deras treknappssystem.
Det är med sorg i ögonen som jag måste erkänna att nästan allt Sumo Digital har gjort för att förbättra serien har haft motsatt verkan, men trots det är det fortfarande ett bra spel. Kolla in spelet men risken finns att gamla fans av serien inte finner någon glädje ur nytillskottet.
