Xboxlife Sverige - Gears of War 2

10. november 2008 13:51 | Kommentarer (1) | Marcus Lindgren

Två år efter att det första spelet i Gears of War trilogin kom ut, är Epic klara med uppföljaren till det enormt populära spelet. Kan Gears of War 2 leva upp till förväntningarna, eller är spelet bara ett medelmåttigt försök att mjölka mer pengar ur ett bra varumärke?

Historien utspelar sig sex månader efter föregångarens slut, man följer åter igen Marcus Fenix, hans kompis Dominic Santiago, deras nya gruppmedlem Benjamin Carmine samt flera av de andra karaktärerna från första spelet. I slutet av Gears of War 1 spränger man en stor bomb, som eliminerar de flesta Locust – men efter sex månader med fred är två städer plötsligt försvunna ner i underjorden, vilket startar misstankarna om att fienden Locust är tillbaka.

En kort tid därefter börjar en av de sista städerna som är klassificerade som ”säker”, att visa tecken på samma öde, och för att förhindra staden Jacinto’s fall ser människorna ingen annan utväg än att angripa med full kraft innan det är för sent. I ett scenario, som liknar det som vi upplevde i Gears of War, beger man sig nu ut fört att bekämpa Locust.

I början av spelet kan man välja att spela igenom en snabb introduktion till spelet, så att man snabbt lär sig olika saker som t.ex. hanteringen av vapen, att söka skydd, kasta granater och liknande. Oavsett om du väljer att spela igenom introduktionen eller inte, så blir man snabbt inkastad i halsbrytande action som inte slutar förrän efter 8-14 timmar, beroende på svårighetsgraden.

Det finns fyra olika svårighetsgrader som man kan spela på, det är dock bara möjligt att spela på tre av dem från början. ”Insane”, som är den svåraste nivån, blir inte upplåst förrän man har genomfört spelet på hardcore-nivå.

För de som har spelat det första spelet i Gears of War-serien, kommer spelet garanterat att vara ett familjärt återseende, inte desto mindre så innehåller spelet en rad nya vapen, exempelvis eldkastaren och en granatkastare, och motståndarna har blivit mycket smartare, även på de enklaste nivåerna. En riktig bra förbättring är att fienderna nu kan återuppliva varandra på samma sätt som man själv kan, det betyder att man nu måste se till att fienderna nu faktiskt verkligen är döda, innan man kan känna sig helt säker. Men inte bara det, det är faktisk också möjligt för en sårad person att kravla till sina lagkamrater – detta gör det lättare att få en sårad person på benen igen och det tillför helt säkert något extra till taktiken.

Co-op är ju en sak som spel i denna genre skall ha med på sin repertoar, och det har Epic naturligtvis också kommit ihåg. Denne gång är det möjligt att spela upp till fem spelare i online co-op och upp till två spelare via lokal splitscreen. Skulle spelarna vara på olika nivåer, så er det inget problem, det är nämligen möjligt att sätta svårighetsgraden för varje spelare, och spelet kommer att anpassa sig. Detta ger naturligtvis möjlighet för riktigt bra spelare att spela på den högre nivån men fortfarande spela tillsammans med mindre bra spelare.

När man spelar co-op, hör man ofta orden ”we have to split up”, som naturligtvis betyder, att man skall gå var sin väg och ofta hjälpas åt att lösa olika problem. Det er dock inte alltid man är tvungen att gå olika vägar även om spelet säger till om det, om detta egentligen är ett småfel i spelet, eller om det bara är en vänlig påminnelse om att det är möjligt att gå olika vägar, må vara osagt.

Utöver möjligheterna för online co-op innehåller Gears of War 2 också möjligheten att spela mot andra spelare online. Just onlinedelen av det ursprungliga Gears of War var otroligt populärt, och det råder ingen tvekan om att det finns alla möjligheter att samma sak upprepar sig med 2:an. Det finns åtta olika online speltyper som alla utmanar spelarna på olika sätt. I multiplayer är det möjligt att spela upp till 10 spelare samtidig, det vill säga fem i varje lag. Förutom de traditionella speltyperna finns det ett par nya, bland annat Wingman och Guardian. I Wingman spelar man i grupper om två personer, och det gäller att eliminera alla de andra lagen. Vinnaren är det lag som har dödat flest – för att uppnå en ”kill” är det nödvändigt att utföra en av de 11 möjliga ”execution moves” på motståndaren. Guardian är en mycket taktisk speltyp med upp till fem spelare i varje lagoch vart och ett av lagen har en ledare. Så länge ledaren lever, kommer laget att kunna respawna – så det gäller naturligtvis att döda motståndarnas ledare och därefter resten av laget för att vinna. Självklart finns Annex-speltypen också med, där det gäller att ta över och behålla markerade områden– laget som vinner är det lag som först uppnår ett visst antal poäng.

När man spelar med slumpmässiga lag online, så har utvecklarna gjort det på ett lysande sätt. Det första man gör när de två lagen har hittats, är att man röstar om, vilken speltyp man vill spela och därefter vilken bana. Varje gång finns det två olika alternativ att välja mellan, och när alla har röstat, kommer man att spela den speltypen och banan som de flesta har röstat på. En annan rätt bra sak är att det inte är möjligt att hoppa ut ur en match som pågår, enda möjligheten att hoppa ur ett spel är att gå tillbaka till dashboarden – förhoppningsvis kan det sätta stopp för dåliga förlorare som lämnar spelet när de är på väg att förlora.

Om vi nu är så olyckliga att vi inte har ett Xbox Live Guld-abonnemang, eller helt enkelt inte vill spela mot andra över Xbox Live, kan du istället roa dig med att spela mot bots. Man kan ändå spela lagkamper både med och mot bots, som faktiskt spelar ganska övertygande, till och med på de lägsta nivåerna.

När vi spelar mot robotar, så finns det också en ny speltyp som heter Horde. I Horde skall man spela med upp till fem spelare mot våg efter våg av Locusts, som attackerar. Varje spelare har ett liv per runda och kommer att respawna mellan rundorna. Det gäller att genomföra så många rundor som möjligt, det högsta antalet är förbluffande 50 rundor på var och en av de åtta möjliga banorna. För varje bana finns det en highscorelista, så man kan tävla mot andra om att få det bästa resultatet.

De flesta spel har ju dessvärre en del saker som kan vara irriterande när man sitter framför spelet i 8-15 timmar eller mer. Gears of War har ett problem med sina checkpoints som inte alltid är placerade på de mest intelligenta platserna. Ett bra exempel är när man når ett vägval och skall dela upp sig i två grupper, man skall välja med RT/LT-knapparna vilken väg man skall gå. Om man dör innan man nått fram till checkpointen, så måste man återigen se filmsekvensen för valet och därefter göra om sitt val – på de svåra platserna får man se samma filmsekvenser om och om igen, innan man lyckas med att komma fram till nästa checkpoint.

Totalt sett är Gears of War 2 ett riktigt bra spel. Filmsekvenserna, som det förövrigt finns riktigt många av, bidrar till att upprätthålla den riktiga stämningen, och ljudet är i toppklass. Humor är det också gott om, bara det att en liten grupp med mycket få soldater från Delta Squad ensamma lyckas övermanna en hel armé av Locust gör att man få dra lite på smilbanden.

Tyvärr är spelet långt från den perfekta upplevelsen, speciellt inte när man redan har spelat igenom Gears of War 1. Redan från början verkar det som om mycket av spelet är en ren upprepning med för lite innovation. Historien, även om den är lite längre än originalet, är minst lika tunn och tråkig. Det är inget tvivel om att det blir onlinedelen av Gears of War som kommer att avgöra om spelet blir en långvarig framgång eller inte.

Skrivet av Morten Skou
Översatt av Marcus Lindgren