Devil May Cry serien intog för många år sedan Playstation 2 med en häftig kombination av uppkäftiga kommentarer och ett otroligt bra gameplay. De första tre spelen i serien fokuserade på demonjägaren Dante, som var son till den legendariska demonkrigaren Sparda. Men det fjärde avsnittet i serien flyttas rampljuset från Dante mot spelets nya huvudperson, halvdemonen Nero. Nero är liksom Dante snabb i käften och besitter dessutom demoniska krafter som mycket nyttiga när han skall ta upp kampen med an armé av demoner.
De tidigare Devil May Cry spelen har alla haft en historia, men med den fjärde utgåvan har de verkligen fokuserat på att leverera en bra och gripande historia. Spelet rymmer över två timmars mellansekvenser som används för att berätta Neros historia, som visar sig vara intressant och mycket engagerande. Dock är det inte endast de många mellansekvenserna som gör historien intressant att följa. Röstskådespelet är ganska bra och rösterna passar bra till de personer de skall porträttera. Och medan röstskådespelet gör sitt för att dra spelaren in i historien så gör musiken också sitt för att hålla pulsen uppe. För musiken i DMC4 består som i de tidigare avsnitten av serien även denna gång av hård rock som inte låter en slappna av.
Kan demoner överhuvudtaget gråta?
Även om Devil May Cry 4 fokuserar mer på historien denna gång, så är det fortfarande det intensiva och överdrivna action som vi är vana vid. Spelets gameplay lutar sig mycket mot tidigare avsnitt i serien. Det är inte mycket ändrat i spelets tidigare fungerande koncept, dock har det lagts till en del nyheter när det gäller Nero. Tack vare Nero's demonarm, kan ha kasta runt med folk och greppa tag i dem i luften samtidigt som han gör enorm skada med olika kombinationer. Den nya demonarmen ger en ny och fräsch puff åt spelet och ger en möjligheten att tänka ut helt nya strategier när man fightas. Förutom Nero's nya arm och de gameplay element som det för med sig så känner man igen sig i spelet. Man använder fortfarande sitt svärd och pistol för att skapa storslagna kombinationer som ödelägger allt omkring sig, och bossarna är fortfarande enorma. Det är detta som både är spelets största styrka samt dess svaghet. När du spelar DMC4 kan du inte undgå att känna att det är en upprepning av de tidigare spelen. Spelets kärna är fortfarande den samma och de har inte tagit några större risker när det gäller Nero och hans arm. Att spelet liknar tidigare utgåvor är inte bara negativt, för spelets action är intensivt och våldsamt. Det handlar fortfarande om att en bra översikt och använda rätt kombination vid rätt tillfälle.
Med så mycket häftig action som DMC4 har så är det svårt att tro att ett spel med så pass imponerande grafik skulle kunna hänga med i svängarna. Men trots en del fantastiska animeringar och imponerande miljöer så lyckas frameraten hålla sig stadig. Den faller inte ens när du står mitt i en tät skog med flera olika ljuskällor och en mindre armé av fiender omkring dig. Den stabila frameraten är antagligen bland det mest imponerande tekniska aspekten av DMC4, speciellt när man tänker på den snygga grafiken, som erbjuder unika och intressanta monster designer och bland de bästa animeringar sett i ett action spel.
Tonight, we dine in hell !
En av de saker som har gjort tidigare DMCs spel till något speciellt har varit deras tuffa svårighetsgrader, och DMC4 lever inte riktigt upp till tidigare spels nivå.
Man startar verkligen en utmaning, men det är bara mot de sista bossarna som får problem. Hur som helst så går det att för dem som vill uppleva de gamla spelens svårighetsgrad att spela igenom spelet igen på flera olika nivåer.
Men trots att spelet inte lika svårt som tidigare spel, så är det 10 otroligt underhållande timmar man får ut av det, och det finns massor av motiveringar att spela igenom det igen. Det finns massor av saker att låsa upp, allt från bonus gallerier till en bana, där det går ut på att överleve den ena svärmen fiender efter den andra. Den största motiveringen kommer dock av online leaderboards där du kan ladda upp dina bästa prestationer och se hur de står sig mot dina vänner.
För fans av serien så kan det inte gå fel med DMC4. Spelet levererar mer av den action man är van vid, men utan att förnya sig så vidare mycket. För nytillkomna till serien så är det ett bra ställa att hoppa in i DMC världen. Svårighetsgraden är inte en så stor mur så till och med vardags lirarna kan få ut en hel del fantastiska timmar tillsammans med Nero och Dante.
