Medal of Honor: Warfighter

| Kommentarer (1) | Nakadai Sundström

Sträck på ryggen och gör honnör för nästa patriotinjektion från EA.

Som ett fan av FPS-spel såg jag fram emot att få ge mig på Medal of Honor: Warfighter, även om jag hade mina förhastade tvivel. Den här spelserien, tillsammans med Call of Duty, är de två främsta i sin genre och de har lyckats finslipa kontroller och interface nästintill perfektion. Warfighter är det 16:e kapitlet i vad som börjar likna en oändlig historia från EA. Activision ligger inte långt efter med sin serie och jag börjar fundera över hur många olika skildringar av krig och konflikter man kan göra innan det känns blasé.

Varje gång jag har spelat ett spel i den här genren (syftar då på den särskilda underkategori som främst utgörs av serierna Medal of Honor och Call of Duty) så har jag alltid tyckt att storyn känns väldigt lösryckt och krystad. Det är alltid amerikanska hjältar som ska rädda den fria världen från tyranni och terror och det känns alldeles för schablonartat. Warfighter är inget undantag, tvärtom, det här spelet brer på lite extra med patriotismen och det känns inte trovärdigt alls för mig. Det är snarare en PR-stunt för att höja moralen hos de amerikanska trupper som är ute och krigar någonstans i världen just nu; krigspropaganda, om du så vill. ”Medal of Duty” är en lika finslipad som uttjatad spelserie och EAs Medal of Honor: Warfighter bekräftar båda påståenden mer än väl.

Spelet börjar med att ett team från Navy SEAL ska sabotera en illegal vapenhandel. Något går dock snett när teamet spränger en lastbil och det utlöser en kedjereaktion som förstör större delen av hamnen. De får sedan reda på att lastbilen innehöll ett explosivt ämne som kallas PETN, en högexplosiv kemikalie som i det närmaste kan jämföras med nitroglycerin. Bekanta ansikten som Preacher, Mother och Voodoo återkommer i Warfighter där Dusty, även han bekant från tidigare spel, agerar informatör åt dem. De scenarion som spelet utspelar sig i känns lite väl slumpmässiga trots att de knyts ihop storymässigt, men de känns inte som prioriterade delar i spelet. Undantaget som bekräftar detta är filmsekvenserna som ger oss insikt i hur militärlivet påverkar Preachers och Mothers privatliv, utanför stridsfältet. Det ger en mer filmisk och trovärdig bild av storyn, vilket behövs utöver det klassiska patriotiska hjältetjatet.

Vissa uppdrag känns lite oförklarade och jag fick ibland spela om samma moment ett par gånger, då det inte framgick så bra vad som skulle göras. Ett av uppdragen gick ut på att lösa ett gisslandrama, men eftersom spelet buggade ur och inte lät mig se mitt mål de första tre, fyra gångerna fick jag spela om det ett par gånger, vilket bidrog till viss förvirring. Jag får en checkpoint innan skottet och jag får en till efter lyckad träff. Ett skott! Det är nog nytt rekord i kort intervall mellan checkpoints.

Musiken är generisk och ganska typisk för den här typen av spel, vilket å andra sidan gör den väldigt passande för spelet. Tyvärr glömmer man lätt bort att den ligger där och gömmer sig i bakgrunden. Personligen tar jag hellre bort den och lyssnar på valfritt soundtrack av Harry Gregson Williams eller Michael McCann istället. Röstskådespelet är bra och det känns trovärdigt. Inte häpnadsväckande, men helt klart godkänt. Tillsammans med en helt fantastisk grafik sitter man nyfiket och väntar på nästa filmsekvens och det är just grafiken som är det absolut bästa i det här spelet. Det är otroligt fina texturer, imponerande ljussättning och genomtänkt koreografi som lyckas fånga de där smådetaljerna i beteendet som ger karaktärerna realism. Det som imponerade allra mest var håret på vissa karaktärer. Detta gissel för utvecklare genom åren har besegrats mer än väl här. Tillsammans med ljussättningen och texturerna kan man inte göra annat än le imponerat. Många säger att dagens spelkonsoler har nått sin apex vad gäller prestanda och utnyttjande av teknik. Jag vill tro att Medal of Honor: Warfighter bevisar det motsatta på det visuella planet.

Warfighters online-läge är denna gång utvecklat av Danger Close Games, som byggt en egen sådan med hjälp av DICEs Frostbite 2-motor. Spelaren är där del i ett globalt krig där man väljer en av tolv olika trupper, från tio olika land. Länderna är Australien, Kanada, Tyskland, Norge, Polen, Ryssland, Sydkorea, Storbritannien, USA och våra egna svenska representanter från SOG (Särskilda OperationsGruppen). Har ni spelat multiplayern i något av de andra spelen så har ni en ganska bra bild av hur den är även här.

Medal of Honor: Warfighter är ett roligt spel, för att inte tala om väldigt snyggt. Men där tar det slut. Upplägget och storyn är så uttjatat att man inte orkar bry sig om den överhuvudtaget. När det sedan bli nästintill smaklöst patriotiskt känns det bara pinsamt. Nu är ”Medal of Duty” främst utvecklade för att låta människor ägna imponerande många timmar online, men som ”traditionell” gamer vill jag ändå ha en sammanhängande och medryckande story i de spel jag spelar. Jag vill se att utvecklarna har ansträngt sig för att försöka fånga mitt intresse. Vad jag istället får är samma gamla innehåll, från den ena reviderade förpackningen till den andra. Det känns som att syftet med de här spelen är att strunta i singelspelarläget då det är bara ett artigt tillägg, hoppa direkt på spelets huvuddel i multiplayern. Några veckor senare är youtube överröst med topp-tio-listor som heter ”Most epic moments in Warfighter” och liknande. Att betala fem, sexhundra kronor för samma sak som vi sett så många tidigare, och därför kan få tag på för mindre än halva priset i nyskick, känns som ett elakt sätt att lura sina fans på. Jag är varken arg eller besviken, bara väldigt uttråkad och likgiltig inför alla dessa krigskloner. Medal of Honor är ett riktigt snyggt spel med bra kontroller, men är trots allt bara en kopia. Av en kopia.

Screenshots (11)Se flera »
Kommentarer
Du måste logga in för att kunna läsa och skriva kommentarer.
Spel Information
Cover
Titel:
Medal of Honor: Warfighter
Utvecklare:
Danger Close
Distributör:
Electronic Arts
Plattform:
Xbox360
Antal spelare:
1
Releasedatum:
2012-10-25
Officiell webbsida:
Klicka här för att besöka sidan
PEGI
PEGI 16 Starkt språk Våld
Xboxlife Sverige betyg
Gameplay:
8.0
Grafik:
9.0
Hållbarhet:
5.0
Online:
6.0
Vårt betyg: 5.0/10
Medlemsbetyg