X-COM: Enemy Unknown

| Kommentarer (1) | Nakadai Sundström

Utomjordingarna slår till igen i X-COM: Enemy Unknown. Vi slår tillbaka.

X-COM är en serie som har funnits med under lång tid och gjorde sin debut på PC och Amiga för 18 år sedan. Mythos Games utvecklade UFO: Enemy Unknown (marknadsfördes som X-COM: UFO Defense) och den positiva kritiken haglade då spelet släpptes. För många strategispelare var detta det bästa spel som fanns ute på marknaden just då och det kulminerade t.o.m. i en kult hos fansen. IGN utmärkte det till det bästa PC-spelet genom tiderna (2000-2007) och XCOM hade funnit sin plats i spelvärlden, som inspiration till likartade spel och som egen titel.

Det utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid (fyra år framåt, 1998) där rapporter om Ufon och kidnappningar har förekommer över hela jorden. Detta uppfattas som ett allvarligt hot och man grundar den hemliga organisationen ”Extraterrestial Combat” - X-COM. Man upptäckte att utomjordingarnas teknologi inte fungerade bra under vatten, så de rör sina styrkor under havsnivå för att få ett övertag mot de invaderande styrkorna (Terror From the Deep, 1995). Femtio år senare är jordens biosfär så allvarligt skadad av attackerna från T'leth. Människorna har då sökt skydd i en av de få "megastäder" som finns, där 'Mega-Primus' är den stad där 'Apocalypse' (1997) utspelar sig. Till en början slåss man mot en utomjordisk ras som inte verkar höra till de tidigare två spelen, men storyn binder ihop det i slutändan och kontinuiteten finns där.

Följande spel hoppar långt in i framtiden och många nya scenarion utspelar sig, men man har ändå bevarat spelseriens grundkoncept. Uppföljarna släpptes med inte mer än två års mellanrum, men sedan två spel lades ner (X-COM: Genesis och X-COM: Alliance) tog det elva år innan nästa spel i serien släpptes och det är det spelet jag har förkovrat mig i de senaste dagarna.

X-COM: Enemy Unknown utspelar sig ännu en gång i en inte alltför avlägsen framtid där globala kidnappningar och attacker av utomjordisk karaktär frekvent äger rum. Efter ett rutinuppdrag som innefattar din traditionella handledning av stridsstrategi hamnar du i mer vägledning för att förstå basens olika funktioner och färdigheter. Personligen tycker jag att allt handledande i spel känns överskattat, men med tanke på spelets emfas på de små detaljerna känns det befogat. En vän gav mig en del matnyttiga tips men det tog mig ett andra varv för att faktiskt förstå det. Spelet är med andra ord vad det alltid har varit – Ett strategiskt, gör-om-gör-rätt-spel där första intrycket sällan kan leva upp till det slutgiltiga helheten. Att äntligen få känna behovet av att få tänka efter och aktivera hjärnan i ett spel känns väldigt välkommet och jag var fångad efter den timme som introducerade spelets system för mig.

Som ni förstått är jag ett stort fan av spel som tvingar spelaren att faktiskt tänka efter och inte helt lealöst släpar sig igenom en story, handhållen av checkpoints och förenklande bonusar, utan någon som helst ansträngning. X-COM har aldrig varit en sinnesslö spelserie och det upphör inte att vara det med detta senaste upplaga i serien.

Så hur funkar spelet?
Tipset jag fick av en vän var att bygga många 'satellite uplinks' men jag kunde inte förstå varför. Låt mig förklara konceptet – Som del av X-COM är du ansvarig för världens säkerhet och för att se till att den säkerheten håller sig låg på den skala 1-5 som spelet utgår ifrån. Det är därför en bra idé att bygga satellitbaser. Med dessa håller du per automatik paniken på en låg nivå, vilket definitivt underlättar ditt jobb som utplånare av utomjordiska inkräktare. Detta ger även en utökad inkomst varje gång Rådet hör av sig vilket ger dig möjlighet att utveckla och bygga nya faciliteter, vapen och livsnödvändig utrustning.

Även om storyn har fått sin dramatiska förklaring tidigare så måste jag ändå säga (som inte alltför erfaren deltagare av X-COM) att det inte direkt glänser med sin originalitet. Det här är en klassisk ”katastroffilm” från Hollywood, mycket likt 'Independence Day', men så måste jag -i allra högsta grad- tillägga att man inte spelar spelet för sin djupa story, utan för det mer än lovligt sammanhållna strategielementet som ändå utgör spelets kärna.

Spelindustrin översvämmas av förstapersonsspel med krig som tema och det turbaserade genren med mer strategiska inslag hör mer PC till, men här har man lyckats göra en värdig version för konsol. Man känner att det är designat för PC, men utvecklarna på Firaxis Games har sett till att det håller ihop mer än väl med en handkontroll också. Det är ingen stressad konvertering, utan en genomtänkt planering av knappar och interface.

Musiken är skriven av ingen mindre än Michael McCann (Deus Ex: Human Revolution) och trots att musiken i vissa fall känns ganska generisk och ”typisk” för sina scenarion finns ändå hans karaktäristiska känsla i den och det gör spelet väldigt inlevelsefullt och dramatiskt. Musiken är dock inte det enda som har likheter med Deus Ex: Human Revolution. Röstskådespelet känns väldigt platt och nästan krystat ibland. Det finns ingen riktig ansträngning bakom det och de håller sig till sina "Hollywoodiserade" dialekter och uttal som känns lite utdaterade idag,då vi har hört så mycket bättre i andra spel.

Grafiken känns väldigt återhållsam och kunde ha haft mycket mer texturer än vad den har. Jag får en osökt känsla av Team Fortress 2 med alla vapen som känns ovanligt ”serietecknade” och klumpiga - De är stora och orealistiska på ett sätt som inte känns särskilt hemma i den här typen av spelmiljö, men det är inget som stör spelkänslan. Visst, det känns ibland som en HD-skalning av ett gammalt spel till Xbox, men så handlar inte X-COM om grafik, då strategi och gameplay är punkterna det briljerar på.

Efter att ha scannat jorden efter utomjordiska intrång märker jag efter ett tag att scenarion gärna upprepar sig och att kartorna som slagen utspelar sig på gärna upprepar sig efter ett tag. Detta är knappast något att hänga upp sig på, men det ger lätt en lite väl inrutad känsla och får universumet som det utspelar sig i att kännas en smula begränsat. Jag har hunnit med att göra samma ”specifika” uppdrag två gånger(!) då variationen snabbt tar slut. Det som upprättar detta är dock svårighetsgraden som bestäms utifrån hur väl du spelar. De standardiserade ”betygen” du får efter att ha klarat ett uppdrag är hur många utomjordingar du oskadliggjort och hur många som överlevde från din skvadron. Klara dessa med ”excellent” som betyg och du kan räkna med att spelet kommer höja svårighetsgraden till nästa uppdrag.

Som nyinvigd till serien är jag trollbunden. Jag planerar att spela en timme, men kommer på mig själv efter två att jag fortfarande ”måste” spela ETT uppdrag till innan jag känner mig nöjd. Interface, gameplay och strategi är mycket väl utfört och jag vill gärna spela mer än vad jag borde för stunden, vilket känns väldigt lovande. Vare sig man är ett gammalt fan eller är ny för serien kan jag definitivt rekommendera 'X-COM: Enemy Unknown' då jag tvivlar att den kommer göra någon strategisk gamer besviken.
Screenshots (14)Se flera »
Kommentarer
Du måste logga in för att kunna läsa och skriva kommentarer.
Spel Information
Cover
Titel:
X-COM: Enemy Unknown
Utvecklare:
Firaxis Games
Distributör:
2K Games
Plattform:
Xbox360
Antal spelare:
1
Releasedatum:
2012-10-12
Officiell webbsida:
Klicka här för att besöka sidan
PEGI
PEGI 18 Våld
Xboxlife Sverige betyg
Gameplay:
9.0
Grafik:
7.0
Hållbarhet:
8.5
Online:
7.0
Vårt betyg: 8.5/10
Medlemsbetyg