Portal 2 inleds med att du vaknar upp i en säng i Aperture Science där du (efter händelserna i det första spelet) har legat nedsövd en ”längre tid”. Det är ungefär så mycket jag tänker avslöja om storyn. För hur gärna jag än vill gå in i minsta detalj och dela med mig av allt jag har upplevt gör jag nog bäst i att låta bli. Portal 2 är nämligen ett sådant spel som upplevs allra bäst när man vet så lite som möjligt om spelet och får utforska allt vad det har att erbjuda i sin egen takt.
Utan att avslöja för mycket om storyn kan jag däremot berätta att manuset i Portal 2 är bland det bästa jag någonsin sett i ett spel. Mycket tack vare röstskådespelarna som är helt fantastiska. GlaDOS (Ellen McLain) är tillbaka och lämnar ett lika ömsidigt men läskigt intryck som hon gjorde i det första spelet. Nytillkomna ansikten (eller röster i det här fallet) är en liten, tankspridd, humoristisk och brittisk robot med namnet Wheatley. Han framställs av Stephen Merchant som är fullständigt briljant. Allt han säger, och då menar jag allt, håller högsta klass. Man sitter ständigt och drar på smilbanden och förundras över hans briljanta kommentarer vare sig det handlar om att hjälpa till med ett pussel eller berätta en rolig anekdot. Utöver Wheatley presenteras även VD:n för Aperture Science, Cave Johnson, som spelas av den otroligt begåvade skådespelaren J.K. Simmons som självklart gör ett utmärkt jobb.
Men den allra viktigaste pusselbiten (!) är ändå dess spelmekanik. Att lösa pussel med portaler var något vi bekantade oss med ordentligt i det första spelet. Frågan inför uppföljaren var hur de skulle utveckla pusselmomenten och förnya upplevelsen. Till sin hjälp har de tagit ett flertal nya pusselelement. Det finns olika gel som har speciella egenskaper, bland annat en orange som gör att man springer snabbare och en blå som gör att man studsar. Genom att kombinera dessa med portaler kan man färga golv, väggar och tak för att t.ex. bygga upp fart inför ett hopp eller liknande kreativa lösningar. Det finns givetvis ännu fler element men de får du upptäcka själv längs vägen. Svårighetsgraden börjar snäppet högre än i det första spelet och ökar sedan gradvis samtidigt som du efterhand introduceras för nya pusselmoment. De har lagt en väldigt bra nivå då man ofta ställs inför utmanande pussel och även om det kan ta upp till 10 minuter innan man hittar en lösning känns det aldrig som en omöjlig uppgift.
Utöver solokampanjen som i Portal 2 sträcker sig uppemot 8-10 timmar får man även ta del av en något kortare kampanj i co-op där samarbetsförmågan verkligen sätts på prov. Här spelar du och din partner som två väldigt karaktärsfyllda och humoristiska robotar som ständigt utsätts för glåpord från GlaDOS som verkar göra allt för att sätta den ena mot den andra. Hon kommer ständigt med kommentarer som att ”Blå får 175 minuspoäng för att han är usel på att samarbeta” trots att det inte finns något poängsystem överhuvudtaget. Den stora skillnaden i samarbetsläget, förutom att man är två, är att man har två par portaler istället för ett. Det gör att man måste tänka och ta sig an problemen på ett annat sätt. Samarbetsläget fungerar väldigt bra och är otroligt rolig att spela, tyvärr varar den bara i drygt 4 timmar men här finns det stort utrymme för nedladdningsbart extramaterial och det hoppas jag verkligen att Valve också själva inser.
Portal 2 är inte bara väldigt bra, det är också riktigt snyggt. Source-motorn som används för att köra Half Life 2 och dess episoder används även här i Portal 2 och framställer det visuella på allra bästa sätt. Det blir aldrig så snyggt att man häpnar men det har nog snarare att göra med miljöerna man får ta del av, än av motorns kapacitet. Man rör sig dock betydligt mer utanför de vanliga övningsbanorna i uppföljaren vilket känns skönt och uppfriskande.
Jag tänker inte dra ut på det. Portal 2 är bättre än vad vi någonsin hade förväntat oss. Genom ett utmärkt manus och fantastiska röstskådespelare får storyn betydligt större utrymme och lämnar ingenting mer att önska. Spelmekaniken har utvecklats på bästa sätt och det finns egentligen inget negativt att säga. Om du inte har spelat Portal rekommenderar jag verkligen att du gör det nu och därefter tar dig an uppföljaren. För Portal 2 är inget annat än ett mästerverk. Frågan är hur Valve ska kunna toppa det här.
