| |
| Army of Two: The 40th Day |
| 22. januari 2010 17:46 | Kommentarer (0) | Andreas Kandefelt |
|
Army of Two släpptes för två år sedan och vad som utmärkte spelet var dess satsning på renodlad co-op action. Vi fick lära känna Salem och Rios som visade sig vara två riktiga badass typer med stenhårda hockeymasker som tyckte om att lira luftgitarr på sina automatkarbiner. Två år senare är Salem och Rios tillbaka i Army of Two: The 40th Day.
På plats i ett katastrofdrabbat Shanghai har terrorister tagit över makten i staden. Shanghai är i kris, du ser explosioner till höger och vänster och skyskrapor som rasar. Så ser förutsättningarna ut. Därifrån är det bara för dig och din partner att grabba tag i hockeymaskerna, automatgeväret och sätta igång. Terrorister ska utplånas och stadens invånare ska räddas, om du vill det vill säga.
I Army of Two: The 40th Day har du nämligen en valmöjlighet. Det finns en moralmätare som bedömer dina handlingar och belönar dig därefter. Vill du spela igenom hela spelet och vara ett riktigt svin så finns den möjligheten. Om du däremot vill göra tvärtom och vara god är det också möjligt, eller varför inte en blandning av de två. Valet är ditt.
Första gången ni får chansen att prova på moralaspekten i spelet är när ni stöter på ert första gisslandrama där civila hålls som gisslan av terrorister. För att rädda dem ur situationen kan ni göra på flera olika sätt. Ni kan antingen gå upp bakom ledaren i gänget och ta honom som gisslan och därmed få hans underordnade att släppa sina vapen eller så kan en av er gå ner på knä och låtsas ge upp medans den andra smyger runt och plockar ner dem. Om ni misslyckas att rädda den civila eller helt enkelt väljer att inte göra det får ni dålig moral. Om ni däremot lyckas rädda dem blir ni belönade, ofta i form av ett pengapris, samtidigt som er moralmätare går upp.
Ni stöter också på olika vägskäl under spelets gång där er moral verkligen sätts på prov. Vid ett tillfälle är det ett litet barn som sitter gömd i en ventilationstrumma där ni ska göra ett snabbt val. Den av er som väljer först får bestämma.
1) Pojken ska krypa fram ur sitt gömställe, springa tvärs igenom rummet och plocka ett prickskyttegevär för att hjälpa er att bekämpa terrorister men samtidigt då riskera att bli träffad. Eller 2) Sitta kvar i säkerhet i ventilationstrumman vilket gör att ni inte får den hjälp som kanske behövs. Vilket väljer ni?
Om du har spelat första spelet vet du precis vad The 40th Day handlar om. Det är adrenalinpumpande tredjepersons action i sann Gears of War-anda. Likt Gears of War kan man i Army of Two ta skydd bakom alla typer av väggar och föremål. Nytt för tvåan är att spelaren kastar sig fram till sitt skydd och stannar där, istället för som i första spelet där han aldrig riktigt ”satt fast” bakom skyddet utan blev ofta en lätt måltavla för fienden. Skyddssystemet fungerar förvånansvärt bra och det behövs väldigt få knapptryck för att få Rios att göra som jag vill, även om han ibland får för sig att fastna lite här och var.
Eftersom Army of Two: The 40th Day äger rum i Shanghai blir miljöerna inte lika dynamiska som de var i ettan då man hoppade mellan flera olika platser (Afghanistan, USA osv.), vilket gör att miljöerna uppfattas som ganska repetitiva och tråkiga. Även om EA Montreal har gjort det absolut bästa av situationen så saknar man ändå miljöskiftningen från första spelet.
Grafiken i spelet är inget märkvärdigt. Den är grov och kantig samtidigt som kameran har svårt att hänga med i alla situationer. Dock är specialeffekterna riktigt bra vilket förbättrar helhetsbilden. Jag hade dock förväntat mig att EA Montreal hade kommit betydligt längre på det grafiska planet under de två åren som har gått sedan det första spelet släpptes.
Det som kanske framförallt utmärker Army of Two är deras unika samarbetsmöjligheter. Allt från att stå rygg-mot-rygg och mata ner fiender till att simultant skjuta ner två motståndare med prickskyttegevär. Det såkallade ”Aggro-systemet” är kvar och är fortfarande lika klockrent som i första spelet. Det fungerar så att den som skjuter mest drar på sig fiendens uppmärksamhet (som visas i form av en fin mätare) och då kan medspelaren smyga runt, nästan osynlig och övermanna motståndarna. Använder man det rätt kan det bli riktigt fina resultat av det hela.
The 40th Day erbjuder, likt sin föregångare, möjligheten att forma sitt vapen precis hur man vill. Du kan köpa nya magasin, nya pipor, nya sikten och andra tillsatser. Du kan även kamouflera ditt vapen eller varför inte pimpa det i guld och diamanter. Till skillnad från förra spelet kan du numera komma åt vapenaffären när du vill (förutom när du blir beskjuten), tyvärr medför det ett visst problem. Vid ett tillfälle, precis efter en sparpunkt, stannade jag och min medspelare upp för att uppgradera våra vapen. När vi hade spenderat ett antal minuter på det fortsatte vi spela. Allt gick bra fram tills det att vi dog och fick börja om från sparpunkten som var satt precis innan vi uppgraderade våra vapen vilket ledde till att vi fick göra om hela uppgraderingsprocessen en gång till. Enormt frustrerande.
Något annat som jag har lagt märke till och som jag verkligen inte förstår är att man inte kan skippa mellansekvenser. Jag förstår att utvecklarna vill att jag ska kolla på videorna och det gör jag så gärna, missförstå mig inte, men när jag dör och måste se om mellansekvensen fem gånger blir jag riktigt irriterad.
Förutom kampanjen erbjuder spelet också olika typer av flerspelarlägen. Förutom de klassiska lägena där du ska ta över kontrollpunkter samt vanlig lagmatch, finns där ett läge som mest kan liknas vid Horde-läget i Gears of War eller Firefight-läget i Halo 3: ODST där det kommer fiender i vågor som du, och upp till tre polare ska skjuta ner, en efter en.
Ljudet i Army of Two: The 40th Day är inte helt klockrent. Visst, explosionerna är både många och härligt stora men det övriga ljudet lämnar mer att önska. Framförallt syftar jag på vapenljuden. Du får aldrig den riktiga feedbacken när du träffar någon som du får i andra spel. Det behövs mer kraft i ljudet. Och när du träffar någon i pannan vill du givetvis höra att det är i huvudet skotten träffar och inte någon annanstans. Vart har vattenmelonskonceptet tagit vägen?
Ljudet är dessutom väldigt ojämnt i spelet. Rösterna i mellansekvenserna är väldigt låga vilket gör att samtalen i mellansekvenserna ibland blir överröstade av de många och stora, samt högljudda explosionerna. Ett konstigt problem som kanske borde ha lagts märke till redan tidigt på beta-stadiet. Röstskådespeleriet är i övrigt riktigt bra. Det känns verkligen som att EA har lagt fokus på att spelaren ska lära känna karaktärerna en aning bättre än vad man gjorde i föregångaren. Både i konversationerna men också i spelet i övrigt. Spelarna är inte längre identiska och de tar allt oftare av sig maskerna i mellansekvenserna. Tyvärr har EA valt att ta bort Salem och Rios sköna ljud som de gör när de lirar luftgitarr på sina automatkarbiner. Men i samma veva har de istället lagt till den gamla klassikern sten, sax, påse vilket gör att du och din medspelare när som helst kan köra en runda om ni har svårt att bestämma vem som ska leka måltavla och vem som ska smyga runt.
Allt som allt har EA Montreal gjort ett bra jobb, de har till och med fått in ett eget prickskyttesikte (och ett massivt sådant!) som du får chansen att köpa en bit in i spelet. Fans av det första spelet kommer definitivt inte bli besvikna av uppföljaren men samtidigt kommer spelet inte att få folk som ogillade Army of Two att ändra åsikt. Det är ett spel för två, inte minst med tanke på att den datorstyrda spelaren är ganska korkad men också för att det helt enkelt är roligare så. Army of Two har gått från att vara en mindre lyckad Gears of War-kopia till att faktiskt stå på egna ben och leverera en högklassig actionfylld co-op upplevelse. Inte illa. |
