Dark Sector annonserades ut med ett utgivnings datum under 2004, och angavs då som en sci-fi shooter som skulle vara bland de första spelen att utnyttja sig av den vid tiden så mystiska "next generation" teknologin. Det har dock hänt mycket sedan dess. Next generation har sedan länge avmystifierats och Dark Sector är inte längre en episk sci-fi historia utan gräver istället fram det kalla kriget, en genre som tydligen aldrig kan tömmas helt av våra utvecklare, som denna gång är Digital Extemes, spelet publiceras av D3 Publisher.
i Dark Sector tar du kontrollen över Hayden Tenno, en undercover agent, som har skickats till Östeuropa för att döda den förrädiska agenten Mezner. Där går ryktena om att Mezner har fått fingrarna på ett biologiskt massförstörelsevapen som förändrar alla infekterade till dödsmaskiner, eller i värsta fall till köttätande zombies - och därför måsta han stoppas, kosta vad det vill. Under uppdraget så blir Hayden själv tillfångatagen, och som ni kanske har gissat så lyckas han inte ta sig fri innan han själv har blir infekterad av viruset och hans högra arm har börjat muteras.
På ytan så liknar Dark Sector vilket som helst third person shooter och kan nog mest liknas vid den gamla Capcom klassikern resident Evil 4. I det första uppdraget, som närmast fungerar som en upptäckt till spelet, är man utrustad med en pistol och kan vartefter utrusta sig själv med större och starkare vapen. Aim-systemet är som vi är vana med från andra shooters, och man kan ta skydd bakom väggar, dörrar och andra objekt, som t.ex. i Gears of War. Det är inget revolutionerande här.
Efter detta så tar dock spelet en helt ny riktning, då Hayden efter en kamp med en alien-liknande fiende blir övermannad och smittad av viruset. Detta infekterar Haydens arm och ger honom ett nytt och dödsbringande vapen, Glaive, som mest liknar en knivskarp boomerang. Med Glaiven kan Hayden skära fienden i bitar från längre avstånd, och vart efter spelat framskrider så muteras han ytterligare och Glaiven uppgraderas och kan användas att hämta saker över längre avstånd, ta in styrka från eld, frost och elektricitet som kan användas mot fiender, kasta vapnet med högre fart och därmed ge större skada eller inte minst så kan man styra Galaiven efter att den har kastats - finns det något bättre än att styra ditt vapen runt ett hörn och dela din fiende i två bitar? Därutöver har man också möjligheten att ta fighten closeup med så kallade "finishing moves" där man kan slå luften ur fienden och med ett tryck på B knappen aktiverar man avslutningssekvensen, där Hayden tar livet av fienden på ett mer eller mindre groteskt sätt.
Glaiven ger spelet an annorlunda vinkel, som hur som helst inte revolutionerar spelet vidare mycket, eftersom kärnan i spelet är att man skall springa, skjuta, ducka och skjuta igen. Utvecklarna har dock kryddat detta med små mini pussel där du för det mesta behöver Glaiven för att öppna grindar och sätta eld på hinder m.m. Inget av detta är något som tvingar dig att använda de små grå till något större test. Man kommer dock att bli utsatt för några otroligt bra boss fighter, dessa är verkligen bra sammansatta. Bara tanken på att fightas med en deformerad zombie mix av en hund och en apa i an övergiven kyrka borde få det att rycka i avtryckarfingret hos de flesta.
Under spelet så får man möjligheten att uppgradera eller köpa nya vapen via svarta marknader. Dessa hittas i kloakerna, och pengar för att handla med hittas runt omkring i banorna medan uppgraderingar till vapnen ligger utspridda överallt i grå väskor. Detta är ytterligare en lånad feature, då uppgraderingsmetoden samt säljaren med den något besynnerliga accenten kan härledas tillbaka till resident Evil 4.
Det finns tyvärr en rad med irritationsmoment också. För det första kan gameplay många gånger verka mycket trivialt, då det, förutom boss fighterna och mini pusslen, inte händer så mycket spännande. Även styrningen kan verka lite konstig, speciellt melee systemet kan vara frustrerande då det ibland verkar som om ett slag inte registreras och fienden kan gå lös på dig. Även historien är så förvirrande och osammanhängande att den tillslut inte spelar någon roll.
Grafiskt så är Dark Sector extremt välgjort. Flera av miljöerna är fantastiskt bra gjorda, och när Hayden beträder ett regnblött område, eller en övergiven kyrkogård, så är stämningen verkligen underbar och landskapen detaljerade. man kan inte heller klaga på person animationerna, men man kan ibland uppleva de ibland är långsamma att laddas, vilket resulterar i att en zombie ibland liknar en gelé klump. Det sparas inte på de blodiga effekterna när armar, ben och huvuden slits av, sällan är det realistiskt, men det går hand i hand med den makabra historien. Du känner även igen grafiken ibland påminner en hel del av Fears of War - inte minst omgivningarna och dess utformning.
Man kan irritera sig över att omgivningen inte är mer interaktiv. När allt ser så trovärdigt och vackert, så är det irriterande att miljöerna inte reagerar som man kan förvänta sig, när man använder Glaivens eld, elektricitet och frostkrafter ger det en lite tam känsla när allt annat är så genomarbetat.
Ljudet är även det väl genomarbetat trots att man kan sakna en del effekter som t.ex. när en helikopter flyger över området. Vapnen låter som de skall och bakgrundsmelodierna skapar en utmärkt stämning som passar miljöerna, medan ljudeffekterna är huvudsakligen begränsade till vapenljud och ljudet från fiender som skriker när deras vänner faller döda ner. Vapen ljuden är ok. varken mer eller mindre, det verkas som mest arbeta har lagts på ljudet till Haydens Glaive, som i slowmotion sliter sönder allt i sin väg. Röstskådespelet är medelmåttigt och klichéfyllt och inget som gör att man faller av stolen direkt, och detta medverkar till, som tidigare nämnt, att historien kommer på ett sidospår.
När man har spelat igenom Dark Sectors ca 10h singelplay del måste man nog erkänna att det dessvärre inte är mycket att komma med efter på Xbox live. Live-delen består av två olika gamemodes som utkämpas på 5 banor. De två gamemodes är Epidemic och Infection. I Epidemic, som mest av allt kan beskrivas som en vanlig Team Deathmatch med olika mål, varje lag har en Hayden, som är helt uppgraderad med full Glaiven styrka - resten springer runt som soldater och sen är det bara att döda varandra eller fullfölja målet. I Infection så finns det bara en Hayden, och målet är för alla andra är att döda honom, medan Haydens mål är att överleva, detta är dock inget större problem, då Glaiven ger stora fördelar så som en sköld, osynlighet under kortare perioder. Den som dödar Hayden får sedan spela som honom.
Multiplayer delen är så halvhjärtad att den mest av allt liknar något som man bara vill ha med för att det låter bra att skriva på omslaget att det är multiplayer i spelet. Det finns knappas många timmar att hämta från multiplayer delen och multiplayer fantaster hittar knappast något större underhållning här.
Allt som allt är Dark Sector ett utmärkt spel, men man kan inte undgå att tänka att det mest handlar om gammalt vin i nya flaskor. Om man tar bort Glaiven, så är de flesta idéerna, både grafiskt och gameplaymässigt hämtade från spel som Gears of War och Resident Evil 4, vilket nästan manifesteras vid spelets sista boss, som har otroligt stora likheter med Salazar from Resident Evil 4. Lite irriterande, då Dark Sector inte är ett spel utan potential. I det långa loppet så är det här nog ett spel man hyr över en helg och spelar igenom singleplayer, då den, trots sin längd inte har något extraordinärt att erbjuda.
Multiplayer delen kan inte underhålla dig någon längre period.
Dark Sector är ett av spelen som du irriterar dig på, i utvecklarnas vägnar - för det kunde ha blivit något bra, men i stället slutar det som en något över medel upplevelse som kan ge några timmars underhållning i kraft av den något som är solida singleplayer delen.
